söndag 22 februari 2009

Under konstruktion...

Ibland kanske man tänker att de som arbetar med konstnärliga saker inte lägger ner så mycket tid på det dem gör...men så är det ju inte. Det vet jag numera sedan jag satt igång att göra saker själv.

Ta denna helg t.ex. - jag har tillbringat timmar i verkstan och åstadkom - enligt mig själv - inte så mycket som jag hade velat och hoppats på. Dock vet jag att när jag hämtar sakerna om ett par veckor, så kommer jag att förvånas över - som vanligt - hur mycket jag faktiskt hann med under de två dagarna i verkstan... Märkligt det där, men så är det.

Det jag arbetar mest med nu är att lära mig att ta betalt för det jag gör. Det tar emot fruktansvärt mycket att be folk om pengar, men bara denna helg gick ju på ett par tusen i materialkostnader samt lokalhyra så jag får verkligen ta tag i det där att tycka att det är okej att folk betalar för det jag gör.

När jag stickar är det en annan sak. Det tar förvisso tid, men det är mer som terapi och därför tänker jag inte på hur mycket tid det går åt när jag väl stickar. Men materialet får den som vill ha något av mig i alla fall betala själv =) Så småningom lär jag mig nog att ta betalt för det med. Kan tipsa er förresten - apropå stickning - om Anna i Skånes blogg. Den är väldigt trevlig. http://annascorneroftheworld.blogspot.com/ Hon är grymt bra på att sticka. Jag känner mig som en i division 5 i jämförelse =)

Den 28 mars ska Carina och jag ha vernissage här i Stockholm för våra smycken, fat och stickade saker. Carina gör förvisso smycken enbart (fantastiskt fina vill jag tillägga) men jag får väl stå för resten. Ebba kommer att få slänga in ett par armband på ett hörn också. Eventuellt kanske det även blir fler som ansluter med sina saker som de tillverkar...vi får se.

Du som läser denna blogg är hjärtligt välkommen den 28 mars - hör av dig så får du adressen till lokalen där vi ska vara.

Jag lägger upp ett par bilder som visar hur det ser ut när jag arbetar i verkstan. Men de får komma i blogginlägget efter detta.

Ha det fint.

1 kommentar:

Anna sa...

Tack för berömmet, Jessica. Jag rodnar.

Vernissage!!! Vad spännande! Jag önskar att jag vore närmre! Och så hoppas jag naturligtvis att ni får många besökare!